Köpkraft och reallöner i Europa: vad lönen räcker till efter inflationen

Mellan 2019 och 2024 steg den genomsnittliga heltidslönen i Italien med 11,0 % och konsumentpriserna med 18,5 %, så samma lön räckte till ungefär 6,3 % mindre. I Bulgarien steg lönen med 76,9 % och priserna med 31,1 %, så den räckte till ungefär 34,9 % mer. Lön delad med priser ger en reallön, och det är den första betydelsen av köpkraft: vad en lön räcker till jämfört med ett tidigare år. Den andra betydelsen jämför länder: vad samma pengar räcker till i Sofia, Berlin eller Lissabon. Den här artikeln behandlar båda, visar metoden och säger var respektive mått slutar vara tillförlitligt.

Två betydelser av ”köpkraft”

En nominell lön anges i valutaenheter. En reallön delar dessa enheter med ett prisindex och följer därför vad lönen kan köpa. När Europeiska kommissionen redovisar reallöner anger den sin metod tydligt: ”Reallönerna beräknades med det harmoniserade konsumentprisindexet som deflator” (Labour Market and Wage Developments in Europe, 2025). HIKP är det konsumentprisindex som beräknas i EU enligt ett harmoniserat tillvägagångssätt och en gemensam uppsättning definitioner och som främst används för att mäta inflation (Eurostats ordlista); det är det index som används genomgående i den här tjänsten, och HIKP vs KPI förklarar hur det skiljer sig från nationella index.

Vid jämförelser mellan länder är frågan en annan, eftersom både priserna och lönerna skiljer sig åt. Eurostats köpkraftsstandard (PPS) är ”en artificiell valutaenhet”: i teorin köper en PPS lika mycket varor och tjänster i varje land, och PPS-värden räknas fram genom att ett belopp i nationell valuta divideras med landets köpkraftsparitet (Eurostats ordlista). Den första betydelsen följer ett land över tid; den andra jämför länder vid ett och samma tillfälle. De besvarar olika frågor och bör inte blandas ihop.

Så beräknas en reallön här

Lönesiffran är Eurostats heltidsjusterade medellön per anställd (nama_10_fte), serien som ligger bakom tjänstens sidor om medellön. Eurostat bygger den på nationalräkenskaperna: löner delade med antalet anställda och multiplicerade med kvoten mellan heltidsanställdas vanliga veckoarbetstid och alla anställdas, enligt arbetskraftsundersökningen (Eurostats metadata). Det är en bruttosiffra för hela ekonomin och täcker alla EU-länder utom Nederländerna. Det senaste året är 2024; datamängden uppdaterades senast den 12 november 2025.

Prissiffran är HIKP: årsmedelvärdet av Eurostats månadsindex (prc_hicp_minr) för 2024 delat med årsmedelvärdet för 2019. Lönen räknas i varje lands egen valuta, så växelkurser spelar ingen roll. Den reala förändringen är lönekvoten delad med priskvoten:

• Tyskland: lönekvot 1,200 (€44 827 år 2019, €53 791 år 2024), priskvot 1,223; 1,200 ÷ 1,223 = 0,981, en real förändring på −1,9 %.

Eurokolumnen i tabellen nedan räknar om nationella valutor till euro med växelkurser och finns bara med för att ge en storleksuppfattning.

Euroområdet: lönen halkade efter priserna 2020 och 2022

För de 20 euroländer som Eurostats serie täcker (Bulgarien ingår inte) kan beräkningen göras år för år.

euroflations beräkning utifrån Eurostats nama_10_fte (euro) och årsmedelvärdet av prc_hicp_minr för euroområdet med 20 länder (årstakterna motsvarar dem i prc_hicp_ainr). Varje år jämförs med året före. Tjänstens inflationssidor för euroområdet använder 21 länder sedan Bulgarien gick med i euroområdet den 1 januari 2026, så en siffra där kan avvika med 0,1.

År 2022 steg priserna i genomsnitt med 8,4 % och lönerna med 4,7 %. Lönerna steg återigen snabbare än priserna 2023 och 2024, men över de fem åren sammantaget ligger reallönen ändå 1,5 % under 2019 års nivå.

Land för land, 2019–2024

Tabellen omfattar de 26 länderna i Eurostats serie (alla EU-medlemmar utom Nederländerna) och är sorterad efter den reala förändringen.

euroflations beräkning utifrån Eurostats nama_10_fte (nationell valuta; eurokolumnen enligt växelkurser) och prc_hicp_minr (årsmedelvärden), 2024 jämfört med 2019. Den reala förändringen beräknas från icke avrundade värden och kan därför avvika med 0,1 från de avrundade kolumnerna.

Lönerna steg snabbare än priserna i 19 av de 26 länderna och långsammare i 7: Finland, Tyskland, Frankrike, Sverige, Grekland, Tjeckien och Italien. Lönerna steg med mer än hälften i Bulgarien, Rumänien, Ungern, Litauen och Polen, där priserna steg med mellan 31 % och 52 %. Den reala förändringen säger ingenting om nivån: Bulgariens reala ökning på 34,9 % lämnar ändå landet med den lägsta lönen i tabellen, €15 387 år 2024. I Tjeckien steg lönen med 35,2 %, men priserna steg med 40,9 %.

Vad Europeiska kommissionen kommer fram till

Kommissionens årliga översikt över arbetsmarknads- och löneutvecklingen, publicerad i oktober 2025, mäter reallöner med sin AMECO-databas och HIKP. Där anges att reallönerna ”sjönk avsevärt 2022 och, i mindre grad, under första halvåret 2023”, att reallönetillväxten i årstakt blev positiv under tredje kvartalet 2023 och nådde 2,7 % 2024, och att reallönerna i EU 2024 ”låg kvar i genomsnitt 0,7 % under 2019 års nivåer” (kapitel 2). Samma kapitel delar in länderna i grupper. Reallönerna översteg 2019 års nivåer med 12 % till 18 % i Ungern, Litauen, Lettland, Polen, Portugal och Slovenien och med mer än 20 % i Bulgarien, Kroatien och Rumänien; i Österrike, Belgien, Cypern, Danmark, Estland, Irland, Malta, Slovakien och Spanien översteg de dem med mindre än 7 %; de låg mindre än 3 % under dem i Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Nederländerna, Luxemburg och Sverige, och mer än 4 % under dem i Tjeckien och Italien.

De två uppsättningarna siffror pekar åt samma håll i de flesta länder: de nio länder som kommissionen placerar under 2019 års nivå omfattar de sju som hamnar under noll i tabellen, plus Nederländerna, som Eurostats serie inte täcker, och Luxemburg. De stämmer inte överens land för land. Kommissionens landssiffror hämtas från AMECO (dess diagram 2.5), en annan löneserie än den lön från Eurostat som används här, och rapporten redovisar inte avstämningen mellan dem. Lettland och Polen ligger till exempel i dess grupp på 12 % till 18 %, mot 7,3 % och 10,0 % i tabellen, Kroatien ligger över 20 % där mot 15,7 % här och Luxemburg ligger under 2019 års nivå där mot +5,6 % här. Kommissionens siffror är dess eget publicerade mått; tabellen tillämpar samma idé, lön delad med HIKP, på den lön som visas på tjänstens egna sidor.

Hushållens inkomst är en annan fråga

Eurostat publicerar också en officiell serie i reala termer för hushållen som helhet: hushållens disponibla bruttoinkomst per invånare, deflaterad med ett prisindex för hushållens konsumtion, med 2008 lika med 100 (tepsr_wc310). Det är ingen löneserie: den mäter den disponibla inkomsten för hushållen (inklusive hushållens icke-vinstdrivande organisationer) som helhet, delad med befolkningen och med en prisdeflator för hushållens konsumtion; Eurostats metadata beskriver den här beräkningen för den justerade varianten av inkomsten, som lägger till sociala naturaförmåner. I EU låg den på 107,97 år 2019 och 115,57 år 2025, det vill säga 7,0 % högre; i euroområdet (21 länder) steg den från 104,95 till 110,64, det vill säga 5,4 % högre. En lön kan halka efter priserna under ett år då hushållens inkomst inte gör det, och tvärtom.

Mellan länder: vad minimilönen räcker till

Ett direkt exempel på jämförelse mellan länder är Eurostats serie över minimilöner, som anger den nationella minimilönen brutto per månad i euro och i PPS, omräknad med köpkraftspariteter för hushållens konsumtion (earn_mw_cur; metadata). Den omfattar de 22 EU-länder som har en nationell minimilön; Österrike, Danmark, Finland, Italien och Sverige hör inte dit. Tabellen visar den nivå som gällde den 1 juli 2026, sorterad efter PPS.

Källa: Eurostat, earn_mw_cur, 1 juli 2026 (2026-S2), bruttobelopp per månad; PPS-serien använder de senaste tillgängliga köpkraftspariteterna, och Eurostat markerar PPS-värdena för 2026 som skattningar.

I euro är den högsta nivån (Luxemburg, €2 771) 4,5 gånger så hög som den lägsta (Bulgarien, €620); i PPS är den högsta (Tyskland, 2 164) 2,3 gånger så hög som den lägsta (Estland, 935). Rangordningen ändras också. Spaniens minimilön är 27 % högre än Polens i euro (€1 425 mot €1 119), men de två ligger inom 1 % från varandra i PPS (1 556 mot 1 547). I sju länder (Belgien, Estland, Frankrike, Tyskland, Irland, Luxemburg och Nederländerna) är PPS-siffran lägre än eurosiffran. Tjänstens sidor om minimilön visar eurobeloppen och historiken för varje land.

Vad siffrorna utelämnar

• Ett genomsnitt, inte en typisk anställd. Lönen är ett medelvärde: summan av lönerna delad med antalet anställda, omräknad till heltidsarbetstid. Den rör sig när sammansättningen av jobb förändras, och inte bara när lönen för samma jobb förändras.
• Före skatt. Siffrorna är brutto, före inkomstskatt och den anställdes sociala avgifter. Eurostats serie över nettolöner (earn_nt_netft) finns i PPS och i reala termer, men i utgåvan den 1 oktober 2026 är beloppen för 2024 ungefär en tolftedel av de omgivande årsbeloppen och har markerats som brott i serien, och de reala förändringar som följer av det (omkring −90 % för 2024 och omkring +1 100 % för 2025 i EU-länderna) går inte att använda, så den här artikeln bygger inte på den.
• Ett prisindex. HIKP följer hushållens konsumtionsutgifter, och dess metadata anger att kalkylerade hyror för boende, den fiktiva hyran för dem som bor i sin egen bostad, hör till de poster som inte ingår. Se vad som ingår i inflationskorgen och bostadspriser, hyror och inflation. Ett hushåll med en annan budget möter en annan prisförändring; livsmedelsinflation är ett exempel.
• Aktualitet. Löneserien slutar 2024, så den här artikeln kan inte säga vad som hände med lönerna 2025 eller 2026. Kommissionens siffror för 2025 i översikten är prognoser och upprepas inte här.
• Säger inget om tillräcklighet. En positiv real förändring betyder att lönen räckte till mer än 2019; den säger inte om lönen räcker.

Var du hittar mer i den här tjänsten

• Inflationskalkylatorn gör om en prisförändring till ett belopp: ange ett belopp och två månader, så får du motsvarande belopp enligt HIKP. Varje land har en egen version, till exempel Tyskland.
• Sidorna om medellön och minimilön rangordnar länderna och visar varje lands historik; lönesidan för euroområdet visar den aggregerade serien som används ovan.
• Sidan om livsmedelspriser jämför prisnivån på livsmedel mellan länder, och inflationssidan för euroområdet har den senaste månadstakten.
• Det en sparare får ut är den andra sidan av samma kalkyl: sidan om sparränta ställer det som bankerna betalade hushållen på ettåriga insättningar i varje euroland mot inflationen.

Kort sagt

• En reallön är lön delad med priser. Från 2019 till 2024 steg den i 19 av 26 länder och sjönk i 7 (Finland, Tyskland, Frankrike, Sverige, Grekland, Tjeckien, Italien); i euroområdet med 20 länder steg lönerna med 18,5 % och priserna med 20,3 %.
• I euroområdet sjönk reallönen 2020 och 2022 och steg 2021, 2023 och 2024.
• Europeiska kommissionen placerar EU:s reallöner 2024 på 0,7 % under 2019; dess landssiffror bygger på en annan löneserie, så de skiljer sig från tabellen för vissa länder.
• Mellan länder tar PPS bort skillnader i prisnivå: skillnaden mellan högsta och lägsta minimilön är 4,5 gånger i euro och 2,3 gånger i PPS.
• Uppgifterna är brutto, medelvärden och slutar 2024; de säger inte om lönen räcker.

Siffror: Eurostat (heltidsjusterad medellön per anställd nama_10_fte, HIKP prc_hicp_minr och prc_hicp_ainr, minimilöner earn_mw_cur, hushållens reala inkomst tepsr_wc310, nettolöner earn_nt_netft) och Europeiska kommissionen (Labour Market and Wage Developments in Europe, Annual Review 2025). euroflation är en oberoende tracker och är inte knuten till Eurostat, Europeiska kommissionen eller EU. Inget här utgör finansiell rådgivning. Citaten är från de engelska originalen.