Så sätter ECB räntorna — och hur ett beslut når ditt bolån

När rubrikerna säger att "ECB höjde räntan" eller att "ECB sänkte" har en kommitté fattat ett beslut: ECB-rådet — direktionens sex ledamöter plus cheferna för de nationella centralbankerna i euroområdet — har flyttat ECB:s styrräntor. Rådet möts för att besluta om penningpolitiken ungefär var sjätte vecka, och målet är fastlagt i mandatet: att hålla inflationen i euroområdet på 2 % på medellång sikt, mätt med HIKP.

De tre räntorna — och den som betyder mest

ECB arbetar med tre styrräntor. Inlåningsräntan är vad bankerna får på pengar som parkeras över natten hos centralbanken. Den huvudsakliga refinansieringsräntan är vad bankerna betalar för att låna av ECB i en vecka mot säkerheter. Marginalutlåningsräntan är det dyrare fönstret för lån över natten. I dagens operativa miljö sitter bankerna på rikliga reserver, så golvet — inlåningsräntan — är den ränta som faktiskt styr prissättningen på penningmarknaden. När du läser om "ECB:s viktigaste ränta" är det den du ska hålla ögonen på, och det är den som är huvudsiffran på den här tjänstens ECB-sida.

Vad beslutet vilar på

ECB-rådet är databeroende snarare än bundet vid en utstakad kurs: varje beslut lutar sig mot de senaste inflationsutfallen och deras uppdelning, löneutvecklingen, bankernas utlåningsvillkor och de kvartalsvisa makroekonomiska framskrivningarna från ECB:s ekonomer. Eftersom politiken verkar med ett till två års fördröjning riktar rådet alltid in sig på vart inflationen är på väg, inte var den står — vilket är skälet till att marknaderna reagerar minst lika mycket på vägledningen om kommande möten som på själva beslutet.

Transmissionskedjan

En ränteändring når realekonomin i steg, vart och ett långsammare än det förra. Dagslåneräntorna på penningmarknaden rör sig inom några dagar — €STR följer styrräntegolvet nästan mekaniskt. Bankernas finansieringskostnader följer efter, och bankerna prissätter om det de erbjuder kunderna: räntorna på nya bolån och företagslån rör sig under de följande veckorna och månaderna. Längre marknadsräntor, som räntan på tioåriga statsobligationer, drivs av förväntningar — de skiftar ofta innan ECB agerar, helt enkelt därför att investerarna föregriper banan för kommande beslut. Sist kommer priserna själva: effekten av en ränteändring på inflationen byggs upp gradvis och kulminerar först efter ett år eller mer.

Varför bolåneräntan inte är lika med styrräntan

En bolåneränta är ränteläget plus allt ovanpå: bankens egen finansieringskostnad, kreditrisken, konkurrensen på den nationella bankmarknaden och om lånet löper med bunden eller rörlig ränta. De lagren skiljer sig kraftigt åt mellan euroländerna — därför samexisterar en och samma inlåningsränta med synbart olika genomsnittliga bolåneräntor i medlemsstaterna. Marknader med rörliga räntor släpper igenom ränteändringar på några månader; länder där långa bindningstider dominerar känner av dem betydligt långsammare, och mest genom nya lån snarare än befintliga.

Vad "åtstramande" och "neutral" betyder

Kommentarerna kring ECB betygsätter ständigt dess hållning. Referenspunkten är den neutrala räntan: den icke observerbara nivå som varken stimulerar eller bromsar ekonomin. Politik ovanför den är åtstramande — avsedd att dämpa efterfrågan och pressa ned inflationen; politik under den är expansiv. Eftersom den neutrala nivån inte kan mätas direkt är ECB-rådets bedömning av den i sig en rörlig del i varje beslut, och en återkommande källa till oenighet mellan prognosmakare.

Att läsa ett beslut som marknaden gör

Tre saker avgör hur ett möte landar: själva räntesteget, vägledningen om kommande möten och eventuella ändringar av den takt i vilken ECB krymper sitt obligationsinnehav. En "hökaktig sänkning" — att sänka räntan men samtidigt avråda från att räkna med fler — kan pressa upp marknadsräntorna. Diagrammet att bevaka är inte det historiska utan den inprisade banan för den framtida politiken, som rör sig med varje nytt datautfall mellan mötena.